Photos and a movie from the Medieval Days

architecture, Article, Creativity, Culture, Documentaryphoto, photo, Streetphoto, Travel

IMG_1617_1200

Felt a lot better this afternoon, so I went to the ‘Medieval days’ – a Medieval festival, in my town Arboga. Today, sunday, was the last day.

IMG_1636_1200

Many citizens of Arboga and the surrounding area, as well as the visitors from near and far, join this medieval celebration.  The program includes children’s parade, theatre performances, ghost walks, treasure hunts, medieval market, knights displays, fire shows, jester school, lectures, medieval music and wedding, not to forget the storytellers and artisans with their workshops.

IMG_1649_1200

From ‘Ahllöfsparken’

IMG_1660_1200

A movie from this day – Music: Hume

Kort detox

Health and Philosophy

2014-07-24_1000

Jag provade att detoxa med början i fredags. Körde lite alla möjliga preparat, gröna drinkar med detoxpulver, pau´darco, echinacea kaprylsyra mm, inkl. ej socker/mjöl osv. Detta för att bli av med diverse gifter och ev. candida. Gick bra till en början men fram på eftermiddagen kom världens huvudvärk. Sen spydde jag hela kvällen och på natten, hade migrän under natten och oro i kroppen. Trodde jag skulle gå under, det var helt fasansfullt. Vaknade utmattad och omtöcknad på lördagen… Drack kamomill-te på morgonen för det var allt jag kunde få i mig. Kunde inte tro, i min vildaste fantasi, att jag skulle reagera så hårt på detta, kanske doserade jag för mycket. Sakta mådde jag bättre under lördagen och i dag, söndag känner jag mig nästan helt återställd tack och lov. Skönt att känna sig normal igen och i’m thankful to be alive <3 Bara njuter av de enkla sakerna i dag.

 

 

IMG_4893_1200

Kattens språk

Animals

IMG_4893_1200

Jag har börjat intressera mig mer för katter och kattens språk sedan jag träffade på den söta tillgivna, nyfikna och roliga katten Rasmus i Göteborg. Jag har alltid varit ganska neutralt inställd till katter, varit mer av en hundmänniska, men Rasmus har fått mig att ändra mig på den punkten.  Rasmus är mer än bara en katt! Till sättet liknar han mer en hund, han är väldigt social, ‘pratig’, intelligent, känslosam, påhittig, nyfiken och tycks ha humor också! Mycket humor. Vi pratar samma språk känns det som. Det är en underbar katt och jag skulle lätt adoptera honom om jag fick. Alla andra katter tycks bara vara just vanliga katter i jämförelse, lite stroppiga och egensinniga men Rasmus är något speciellt.

Men jag har undrat vad alla Rasmus egensinnigheter kommer av egentligen och detta har fått mig att intressera mig mer och mer för katters språk hur de kommunicerar med oss människor. Jag laddade nyligen ned Readly (så oerhört bra, en massa e-böcker och tidningar till läsplattan varje månad till ett fast bra pris!) och läste där i senaste numret av tidningen Kattliv om just katters språk och hur de kommunicerar med oss människor. Det fanns mycket intressant att läsa. Katter sägs liksom hundar, ha intuitiv förmåga, och detta tycker jag är ett väldigt intressant område som jag skulle vilja utforska mera.

Forskaren Susanne Schötz har forskat på katters läten och koncentrerat sig på fonetiken inom katters språk. I en pilotstudie spelade hon in tre katters läten med mikrofon, mobiltelefon eller kamera. Hon samlade in inte mindre än 538 läten och delade upp lätena i fem olika kategorier. Mjau-ljuden kan betyda så oerhört många olika saker. Susanne lät ett antal människor, både de med erfarenhet av katt och de utan, att försöka bedöma vilket mjau-ljud de hörde. Var det dags för mat eller vaccination? Susanne fann att förvånansvärt många människor kunde höra skillnad på de olika mjauljuden. Vi människor har alltså förmåga att höra och förstå små nyanser i kattens språk! Men det finns massor kvar att lära inom detta område, menar Susanne.

När katter spinner är det ett tecken på att de mår riktigt gott, trivs och njuter, i de flesta fall. Samma sak om den sluter ögonen. Men katter kan även spinna om de är hos veterinären och är sjuk och rädd och då spinner den för att lugna ned sig själv. Det är en form av självsuggestion. En spännande teori är också att katten kan hjälpa till att läka sig själv genom spinnandet! Då katter spinner producerar de ett lågfrekvent ljud som ligger mellan 27 och 44 hertz (Hz). Denna typ av lågfrekventa ljud har visat sig vara läkande på vissa skador, framför allt frakturer. Kanske har dessa varelser förmåga att sätta igång sin egen självläkningsprocess? Det är oerhört spännande. Kan människor på detta sätt också sätta i gång någon typ av självläkningsprocess med hjälp av ljudande, funderar jag då.

I boken Miau – Kattens språk och nycker av Gabriele Müller finns mer att läsa och lära om kattens olika metoder att kommunicera.  

 

/ This post is about cat’s and how they communicate with humans.

Sommarlyssning (eller att varva ned med Värvet)

Uncategorized

roberts-radio-yellow

För första gången tar jag det riktigt lugnt i sommar. Det har gått i ett och nu har jag varit ledig någon månad, men det har varit lite svårt att varva ned och bara vara. Men nu varvar jag ned med Värvet.

Den här sommaren hade jag egentligen tänkt läsa klart en hel del böcker som jag haft liggande sedan en tid tillbaka. Men det har av nån anledning inte alls blivit så. Istället har det blivit pod-radio lyssnande. Framför allt på Värvet -Sveriges kanske mest kända och populära podradioprogram vid det här laget-  som jag började lyssna på i maj, men det startade för två år sen, så jag har många program att ta igen men det gör mig inget.
Jag har alltid gillat radio och när jag var barn gjorde vi egna radioprogram, jag och kompisarna. Det var så kul att skriva egna manus och bestämma vilka låtar man skulle ha i programmen.

Värvet är ett intervjuprogram med en (känd) person varje vecka. I ca en till en och en halvtimme får man lyssna till en ny intressant gäst, och jag skulle säga att alla program som jag hört hitintills har varit intressanta. Min favorit är kanske det med Lars Lerin, akvarellkonstnären. Så kul, intressant, spännande och samtidigt rörande. Framgången med programmet stavas Kristoffer Triumf som just är en triumf som programledare. Han har den goda fömågan att vara på ett sätt så att gäst efter gäst verkligen vill bjuda på sig själv i programmet, de vågar vara sig själva. Mod att ställa de där lite svåra frågorna ibland även om stämningen för det mestadels är väldigt avslappnad; han har den goda förmågan att få folk att öppna sig i samtalet. En begåvning som inte alla journalister har och många, speciellt tv-journalister avbryter ofta och går inte på djupet, följer inte alltid upp särskilt bra och är inte speciellt duktiga på att lyssna. Men Kristoffer kan den konsten. Han är inte heller det minsta tramsig, han är seriös utan att för den skull vara pretentiös. Intervjun blir jordnära och mänsklig.. Han tar inte plats från den intervjuade utan låter gästen ‘ta plats’. Kanske det som gör honom så bra.
Det senaste jag lyssnade på var med Bea Szenfeld, modedesigner och en intressant personlighet som jag kunde känna igen mig i ganska mycket. Hon förespråkade en månad utan gluten, ungefär som man förespråkar ‘en vit månad’ som hon sa. Ofta får man en ny, annolunda och mycket mer mänsklig bild av personen efter lyssningen och det är det som gör det till ett så lysande program. Jag skulle vilja rekommendera programmet med Marcus Birro, Bea Uusma, Anna Mannheimer, Gudrun Schyman, Martina Montelius, Sigge Eklund, Åsa Linderborg och det med Ernst Kirschteiger var riktigt kul och underhållande det med. Nästan oavsett vem man lyssnar på så blir det en intressant timme man har framför sig!

Ladda ned eller lyssna direkt på hemsidan Värvet.se

 

Värvet, alla programmen 

Ulla Billqvist, livet och döden och Apoliva

Uncategorized

Jag råkade hamna framför en tv-dokumentär om sångerskan Ulla Billqvist i morse, när jag åt frukost. Hon var mycket känd på 40-talet med bl.a. gladlynta sånger som “Min soldat” . Jag har hört flera av sångerna, hon har en väldigt fin röst och ja; sångerna lever ju fortfarande vidare. Tragiskt nog tog hon livet av sig när hon var ganska ung, endast 38 år gammal. Jag undrar varför, men det framgår inte riktigt av dokumentären som var från 70-talet där även intervjuer med Alice Babs gjordes, bara att hon var ‘framgångsrik’ men lite ‘nervöst lagd person’ och att ingen någonsin yttrat något ont ord om henne men att många blev ‘väldigt sorgsna’ då de fick beskedet. Jag tänker att det inte var riktigt rumsrent på den tiden att prata om tragedier och personliga problem eller psykisk ohälsa. Så mycket verkade handla om konventioner och man skulle hålla upp en munter fasad in i det längsta.

ULLA BILLQUIST

Efter den här dokumentären är ett samtal med hennes dotter, en intervju från 2007 som Arne Weise gör och där får man en ny bild av Billqvist. Det är dottern, Ulla, som berättar att  detta år var hennes mamma drabbad av många personliga tragedier – hennes tredje äktenskap hade kraschat, hennes hus i Trosa hade brunnit ned till grunden och hennes fina vinylsamling hade smält ned helt och hållet. Hon grät och grät åt detta, berättade dottern. Dottern hade tagit studentexamen bara någon månad innan och nu skulle de träffas – men så fick Ulla ytterligare ett tragiskt besked på telefon – vilket tydligen blev för mycket för henne och hon tog livet av sig med tabletter.
När jag sätter mig ned för att skriva detta så hittar jag dessutom på Sveriges Radio’s hemsida att hon levde ett ‘dubbelliv’ – hon levde med en kvinna utanför sina äktenskap vilket var mycket svårt eftersom hon samtidigt var ‘alla soldaters lilla älskling’, står det. Hon var skör som människa och hon var inte öppen med sin kärlek och kanske var det omöjligt på 40-talet (>> läs mer http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=4187227). Alltså, jag tycker så fruktansvärt, fruktansvärt synd om denna människa.  Hon levde uppenbarligen i helt ‘fel tid’, där både psykisk ohälsa  var tabubelagt och rätten att älska vem man vill eller vara den man är var begränsad. (Men i många länder är detta ju fortfarande ett faktum.)

Tänker också att många människor som drabbas av tragedier eller katastrofer verkar klara av hur mycket som helst, medan andra ‘går under’. Och vad det är för faktorer som gör att man klarar av att leva vidare, trots så många personliga tragedier. Tänker fortfarande en hel del på Malik och tragedin kring honom, så många blev chockade över det som hänt eftersom det också känns – för min del – som om han lämnade en hel del frågetecken efter sig – allt gick ju så bra, han hade kämpat så och ändå?…
Nyligen såg jag hon som spelade hans mamma i tv-serien Ebba & Didrik, (jag är tämligen säker på att det är hon) och jag har inte sett henne på jättejättelänge på tv –  i reklam för Apotekets Apoliva. Den reklamfilmen är som en flashback genom hennes liv och har en slogan – ‘Livet – det är innehållet som räknas’

Kanske ingen slump att den dyker upp nu och med just henne ändå?!

Vilket är ditt främst kreativa uttryckssätt?

Uncategorized

Jag skulle nog säga att mitt är musiken och det har det alltid varit. Jag har länge tagit ut låtar på gehör på piano (och ibland gitarr) och alltid haft lätt för det; det har kommit så naturligt. Däremot har jag inte haft lika lätt för noter, trodde ett tag att jag var notblind, men det är jag inte, fast jag tycker det än idag och även när jag gick på musikestetiska programmet att det var lite kämpigt med just noter. Gitarrackord har jag aldrig haft några problem med eller rytmer. Jag tänker i musikaliska banor också. Ibland komponerar jag i huvudet och vet exakt hur jag vill ha det, med alla instrument osv. Tyvärr har jag inte de verktyg jag skulle behöva för att förverkliga alla de musikaliska drömmarna, men ibland räcker det ju med bara en gitarr eller ett piano, men skulle vilja ha bättre ljudinspelare för att även kunna spela in detta.
Även om jag inte haft absolut gehör, så tycker jag det är gräsligt när någon sjunger falskt eller i helt fel tonart. (men visst, sjung hellre än bra!) Så var fallet i går kväll när jag var och lyssnade på en konsert. Sångaren hade en bra röst, men två låtar som han sjöng cover på var i helt fel tonart – rakt igenom!) och att han inte hörde det själv är för mig en gåta.

Bild kommer tätt efter musik, som mitt andra uttryckssätt och jag har använt bildtänkandet mycket, mycket mer de senaste åren och förfinat det mer än musiken och musikskapandet som fått stå tillbaka och ligga på hyllan.

Som tredje uttryckssätt kommer text. Men allra helst vill jag få möjlighet att kombinera text och bild på olika sätt. Kanske även foto och ljud eller film och ljud. Där står jag nu och funderar på vad jag vill göra av det.

Vernissage, Inledning av Westpride 2014 och Ulla Montan

Uncategorized

Igår kväll var det invigning av Westpride 2014 här i Göteborg. Men redan på förmiddagen fanns mycket på programmet, med såväl seminarier och föredrag som ett brett kulturutbud att ta del av. Jag hade tänkt att gå på en vernissage av en konstutställning på Stadsteatern redan vid lunchtid. Jag var där redan runt tio i tolv och såg att det hade bildats en kö utanför Stadsteatern. Men där var bara kvinnor och män i den aktningsvärda åldern 70+, samt en kvinna med barnvagn. Jaha, tänkte jag lite förvånat men ställde mig i kö i alla fall. Länge fick vi vänta men så slogs portarna upp. Såg mig om, men inget speciellt där. Dåligt skyltat, tänkte jag för mig själv.

En av tanterna sa till sin gubbe att “ja, vi får nog ta kölapp”… Då insåg jag att de kommit dit för att köpa biljetter till en pjäs: en Handelsresandes död! Hahaha, fick mig ett gott skratt och insåg att jag nog skulle vara på Stora Teatern istället! Som tur var låg det inte så långt bort, så jag vände på klacken och gick dit :)

DSC_6946_1200

Det var trevligt där med många olika konstnärer, bl.a. konst av Elisabeth Olsson Wallin och Birgitta Stenberg fanns representerade och säkert minst tjugo konstnäre till. Tyvärr var konsten väldigt dåligt belyst! Men såg ju knappt vissa konstverk, här i den är salen gjorde man det, men inte strax utanför. så det var lite av en besvikelse. Annars intressant.
På kvällen begav jag mig till Liseberg och konserten West Pride 2014. En och en halv timmes underhållning och helt underbar stämning! Hade tur och kunde stå helt nära scenen så jag kunde ta lite bilder.

IMG_3400_1200

Magnus Carlsson och Anne-Lie Rydé som inledde kvällen.

IMG_3390_1200

Basist i bandet Könsförrädare

IMG_3429_1200

IMG_3445_1200

Jasmine Kara

IMG_3482_1200

Per Andersson provar hattar :)

IMG_3513_1200

Allsång när Di Leva stod på scenen

IMG_3534_1200

who is this guy..?

IMG_3538_1200

 

IMG_3553_1200

Jättekul att ta artistbilder i alla fall! Har verkligen fått mersmak för och tycker att det är bland det roligaste man kan göra!! Ska bara satsa på lite bättre zoomobjektiv än det fasta 50 mm som jag hade igår. Filmade en del också. Igår kväll var det förresten ett jätteintressant inslag på Babel om en kvinnlig fotograf som tar författarporträtt: Ulla Montan. I över 30 år har hon fotograferat våra största författare. Man fick se lite bakom kulisserna om hur hon gick tillväga och har även för mig att hon givit ut en bok med dessa samlade porträtt. Se Babel på svt.play och detta inslag kommer 38 minuter in i programmet! 

/ Westpride 2014 in Gothenburg, scenes, artistportrait and music – a wonderful evening!

Lagar, regler och etik kring Streetphoto och varför jag fotar street

architecture, Books and movies, Documentaryphoto, Law, Philosophy, Photography, Streetphoto

IMG_8040_1100

Streetphoto eller Gatufotografi, är en genre inom fotografin som blivit alltmer populär de senaste åren men som ju egentligen alltid funnits. Tack vare den digitala tekniken så har det också blivit mer lättillgängligt att fånga ögonblicken i stadsmiljö med enkla medel. En av gatufotografins största är Henri Cartier- Bresson, som beskrivs som en flanör, en tillbakadragen person som iakktog världen genom sin kameralins utan att göra väsen av sig. Robert Doissneau och Vivian Maier är två andra, också mycket omtyckta gatufotografer, som liknar Bresson till sättet och stilen.   Den amerikanske fotografen Bruce Gilden gör precis tvärtom, han attackerar sina motiv på gatan, tar mycket närgångna porträtt med blixt och har själv sagt att han vill “råna folk på deras ansiktsuttryck” skriver Göran Segeholm i en intressant artikel om gatan som scenen för Kamera och bild.  Hur olika gatufotografer går tillväga och vad som är syftet och meningen med att fota kan vara högst individuellt, men när det kommer till kritan så handlar det om att fånga ögonblicket. Gatulivet ska avbildas i flykten fotografen är en åskådare, inte en regissör. Det är också befriande att vara ute och fotografera på detta sätt, för man blir väldigt öppen för det som händer omkring en, och närvarande.

DSC_5910_1100

Jag menar att finns magi i vissa ögonblick, och det är dessa jag ytterst vill fånga när jag är ute för att ta gatufoton. Allra helst gillar jag porträtt, olika uttryck och alla spännande oförställda känslor som man ser när man rör sig runt om i stadsmiljön. Men jag tycker också om och att visa upp en mångfald av olika livsstilar och kulturer, alltså tvärtemot vad modetidningarna vill visa upp – där ofta människor efter en fördefinierad mall, visas upp som en slags norm. Jag vill vara normbrytande. Visa det oretuscherade. Foto är politik, i allra högsta grad menar jag. Foto (inom bl.a. reklam) styr hur vi konsumerar, vad vi prioriterar och lägger våra pengar på. Jag gör gärna vad jag kan för att vara en motvikt till denna (vad som kan tyckas) enfald.

DSC_6671_900

Men folk i allmänhet verkar inte riktigt ha koll på lagar och regler kring Streetphoto och att lagarna är mycket mer tillåtande än man kan tro. Jag var själv länge lite osäker tills jag började läsa på lite mer. Köpte bl.a. en bra bok av Eric Kim, där ett avsnitt i boken behandlade etik och moral kring gatufoto. Sen hittade jag den fantastiskt duktiga streetfotografen Daniel Eliassons hemsida streetpeople.se – besök sidan! Helst otroligt vackra bilder (som förövrigt bedriver både kurser och workshops i streetphoto här i Göteborg). På sin hemsida redogör han väldigt klart och tydligt för de lagar och regler som gäller i Sverige kring streetphoto – väldigt, väldigt tydligt och även kring vissa tveksamheter. Läs mer kring dessa på streetpeople.se Där står bland annat att du faktiskt får fotografera människor på alla allmänna platser, alltså t.ex.: gator, parker, muséer, gallerior, skolor, pubar och restauranger.  Du får publicera foton fritt på internet, utställningar, böcker och t.o.m. TV utan personers tillstånd, du får sälja dem fritt om det inte är i kommersiellt syfte. Du får INTE sälja dem  för reklamsammanhang. De konstnärliga rättigheterna i Sverige är starka och du har för det mesta rätten på din sida. Med dessa rättigheter kommer också stort etiskt ansvar. Du bör själv känna dig väl till mods inför bilderna och fundera över hur du använder dem.

IMG_8227_1200
Man bör heller inte lägga ut bilder som är kränkande. Jag kan tycka att jag inte vill lägga ut personer som inte vill bli fotade, och som fotograf så känner man ju ofta av om en person absolut inte vill bli fotograferad. Det är en avvägning man får göra. Det gäller att ta med sig magkänslan som fotograf, ut på gatorna. Inte heller exploatera hemlösa, fattiga etc om man inte har något speciellt syfte kring det. Mer om detta skriver Eric Kim i sin bok om gatufoto, som jag har skrivit en recension om på Foto För Alla. Den artikeln går att läsa här. Om den fantastiska Vivian Maier, som levde hela sitt liv som en anonym gatufotograf, men som tog helt otroligt fina gatuporträtt och ögonblicksbilder, har jag skrivit en krönika om här. 

DSC_5897_1100

Just nu, eller i alla fall till helt nyligen, har det varit en utställning på Hasselbladhs centrum här i Göteborg som heter “Mellan verkligheter – Fotografi i Sverige 1970 – 2000″ som undersöker det fotografisk landskapet i Sverige under tre decennier. Var på den i förra veckan och den var jätteintressant och kul att se! Det är en för fotografin “händelserik och outfrskad period, där en av de tydligaste tendenserna är utvecklingen från politiskt präglad dokumentärfotografi till fotografiets idag framträdande roll i samtidskonst och masskultur. Utställningen fyller en betydande lucka i frståelsen av fotografins närhistoria”. Mycket roligt att se trender och tendenser, utveckling och ögonblicksbilder från dessa decennier. Det är ju de här vardagsbilderna som har så stor betydelse och så stort värde. Tycker jag och många med mig. De säger mycket om vår samtid.

 

// English: Im writing about laws and your right as a photographer regarding the subject ‘streetphotgraphy’ in Sweden. Also about some famous streetphotographers for example Henri-Cartier Bresson, Vivian Maier and Robert Doissneau, why I love to take streetphotos, philosophy and about the exhibition Photography in Sweden 1970-2000 at the Hasselbladh center in Gothenburg, Sweden. //

 

 

 

Update from Gothenburg / Uppdatering från soligt Göteborg

architecture, Commercial, Culture, Documentaryphoto, Fashion, Nature and flowers, photo, Photography, Productphotos, Streetphoto, Travel


DSC_6645_900

Just nu är jag här i Göteborg en tid och praktiserar hos/ assisterar en fotograf. Det är roligt och mycket lärorikt på alla sätt! Är med på studiofoto, som jag tidigare inte kunde något om och ibland är vi ute på andra ställen med. Lär mig redigering i Lightroom (och Photoshop), vilket är ett program som jag knappt använt förut, men som jag nu tänkt lära mig. Mycket nytt att ta in och dessutom så mycket som jag vill göra när jag är här + egna projekt, så det är lätt att man kör på för hårt och blir väldigt trött istället. Men nu har sommaren nästan kommit hit och de många soltimmarna ger extra energi. Emellanåt har det varit långt över 20 grader och riktigt ljumma vindar. Jätteskönt. Pollenallergin börjar dessutom ge med sig för i år, känns det som. Det har varit extremt höga halter av både björk och annat här nere, så även en del personer som normalt inte är pollenallergiska har känt av allergi i år.

// Currently i’m in Gothenburg as a trainee/assistant with a photographer. I’m learning a lot, and it’s fun. The photo above is from a little park here and below is the charming black and white cat ‘Rasmus’ . It almost feels like summer now!

katt_rasmus_800

Har fått en liten kelig kattkompis, Rasmus, som ofta syns till här utanför. Han heter så fick jag höra, men skulle hellre kalla honom för ‘Buffy’ eftersom han ofta går och buffar med huvudet på dörren till trapphusen och vill in, eller buffar sitt huvud mot mig när jag kommer förbi. Snällare och mer sällskaplig katt får man leta efter! En gång smet han in i trapphuset, men lika fort ville han ut igen. Annars ligger han ofta på en gräsplätt och njuter av solen. En riktig liten livsnjutare…

DSC_6563_800

Förra veckan var det Göteborgsvarvet för 30:e året i rad och över 60.000 pers var anmälda! Så otroligt mycket folk som kantade gatorna så det var som vanligt vid dessa lopp, lite svårt att ta sig fram. Men hur som helst en riktig folkfest. Imponerad av alla som orkar ta sig runt.

IMG_3144_1100

IMG_3128_800

Götaplatsen

Jättemycket duktiga gatumusikanter av olika slag på flera håll med – alltifrån storband till mindre band med duktiga sångare och sångerskor, så om man tröttnade på själva loppet en stund så gick det ju att njuta av musiken istället, i Slottsskogen exempelvis som första fotot här nedan är ifrån.

IMG_8184_1200

IMG_3117_1000

Intresserad publik lyssnar på gatumusikanter -jazzband 

IMG_3188_1000
IMG_8191_1000

 

RIP Malik Bendjelloul 1977-2014

Article

malik_450

Så oerhört tragiskt att Malik Bendjelloul har gått bort. Jag hörde det på Kulturnyheterna igår och kunde inte riktigt ta in det. En människa som var så full av liv och entusiasm och uppfinningsrikedom, beskriver medarbetare. Kobra igår kväll var tillägnat Malik,  som också  varit reporter och medarbetare på just Kobra. Malik hade själv gjort alla kluriga och fantastiska vinjetter till programmet. Eftersom han själv inte var så tekniskt bevandrad hade han klippt ut mycket av rekvisitan och kulisserna, så fast det såg väldigt avancerat ut så var det egentligen ganska enkelt, menade Malik. Han hade länge tyckt om att klippa och klistra för hand och det var metoder som han använde sig av i tv-inslag och film. Han använde sin uppfinningsrikedom när inte det tekniska kunnandet räckte till, och slutresultatet blev mycket bra och originellt ändå.

Den första tv-produktion han var med i Ebba & Didrik, som Ebbas kompis. Jag minns honom mycket väl där. Han var också med i programmet Pop i Fokus under en tid. Sen var det intressant att höra lite mer bakom kulisserna om hur Searching for Sugarman gått till och olika reportage han gjort till Kobra som på olika sätt var unika, intressanta och roliga och även om dokumentärfilmaren Malik. Så intressant att få se “helhetsbilden” av honom vilket jag inte gjort tidigare. Men nu är han alltså borta och det är så tragiskt.  Hans bror Johar  sa att han varit deprimerad under en tid, så han tog alltså sitt liv. Trots många framgångar och mycket på gång framöver.  Otroligt sorgligt.
DN skriver i dagens upplaga “Kunde ha blivit en ny Bergman”  och ett personporträttet “Berättelsen var alltid drivkraften”

Se Kobras specialprogram om Malik Bendjelloul 

IMG_7695_800

Cykeltur till Creative garden

365 foton, architecture, Art, Nature and flowers, Travel

IMG_7690_900

Igår och i förrgår var jag ute på cykelturer eftersom det, återigen, blivit så varmt och skönt ute. På ett infall cyklade jag ut på en vad som kan tyckas vara oändligt lång grusväg, längs med järnvägen för att styra kosan mot Jädersbruk, ett område som jag passerat oändligt många gånger sedan barnsben, men av någon anledning aldrig satt min fot på eller utforskat närmare. När jag så äntligen (nåja) var framme så blev jag så charmerad; det var ju rena paradiset där ute. Porlande vatten, forsar, vackra och originella hus, bohemiska trädgårdar, konst och skulpturer och idyller, men samtidigt lantliv och lador. För att översätta det till musik: tänk er Dolly Parton och Johan Helmich Roman i någonslags blandning, så hamnar ni rätt.

IMG_7695_800

Det kan tyckas lite överdrivet, men jag blev så glad att denna cykeltur blev ett sådant lyckokast. Trots att jag gjort reklam för det i turistblad etc. Sett gamla bilder från muséets arkiv. Speciellt det här lite bohemiska lockar mig; allt är inte klart eller perfekt, men det behöver det inte vara heller. För att göra en lång historia kort: det började redan på 1500-talet när Gustaf Vasa satte i gång att tillverka vapen här ute. Det har varit smidestillverkning och mycket annat också. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var det en stor vacker engelsk park, orangerier osv. Genom åren har stället bytt många ägare tills idag då det drivs som en ekologisk herrgård med café, butik, matlagningskurser och föredrag, marknader ibland samt historiska guidningar. På området bor också några av traktens konstnärer och konsthantverkare. Sedan flera år tillbaka har huvudbyggnaderna renoverats och det är långt ifrån klart ännu.

IMG_7640_900

Creative Garden IRL

Här i en trädgård fick jag se några av dessa sk ‘peacemonuments’ som skapades för något år sen av olika internationellt kända konstnärer bl.a från Kina. Dessa har återvunnet/skapat skulpturer av gammalt krigsmateriel. Tanken på att det hela startade som en vapenindustri här ute, men att det idag istället är konst, ‘ekologiskt tänk’ och återbruk som dominerar gör mig glad! Jag tänker att här ute skulle det väl verkligen passa bra med bed & breakfast etc (men ganska oklart om det är det i nuläget, tror inte det)  Det är kul när man får upp ögonen för något som alltid har legat så nära.

IMG_7653_800

IMG_7704_800

English: Jädersbruk – a beautiful place I visited yesterday, just around the corner. Today this is a place for artists, health, food and recreation etc. In 1551, Gustav Vasa established an arms production factory in Arboga called The Arboga Weapons Factory (Arboga vapenfabrik). The production of swords, daggers, etc. in Arboga continued until 1630. During the 18th Century the production of weapons died out completely at Jäder and was replaced with production of non military equipment for the crown. Wire production took over as the main area of business towards the end of the 18th Century. In 1757 Jädersbruk was bought by Wilhelm Neuman, who was later knighted and took the name Mannerstråle. The mansion with its several floors and twenty large rooms – the winter garden alone could seat 50 dinner guests – was built in 1883.