Marius & Jeannette

Jeannette (Ariande Ascaride) lider brist på pengar, kärlek och…färg. Hon är ensamstående med två barn och bor i det alltjämt soliga Marseille. Av naturen är Jeannette temperamentsfull och när hon sätter sig upp mot chefen slutar det med att hon får sparken. När hon senare försöker stjäla en burk färg från en nedlagd cementfabrik stoppas hon av vakten Marius (Gérard Meylan) varpå ett häftigt gräl uppstår. Kort därefter står Marius ändå som genom ett trollslag utanför hennes port – med sig har han två färgburkar. Och så börjar historien. Marius blir kort därefter anställd som målare hemma hos Jeannette. Han pratar inte mycket, men det han säger är genomtänkt tycker Jeannette som får förtroende för Marius och de blir vänner. Alltmedan väggarna i huset får ett nytt lager färg, börjar kärleken långsamt gro.

Det här är Robert Guédiguians sjunde film, och han har dessutom skrivit manuset. Guédiguian skildrar arbetarklassens vardag, och han gör det med värme.

Men så värst färgstarkt intryck gör inte Marius & Jeannette ändå. Ariane Ascaride och Gérard Meylan är för all del duktiga i sitt skådespeleri, men det räcker inte för att lyfta upp en i grunden stillsam berättelse som inte bjuder på några större överraskningar, varken ur romantisk, psykologisk eller dramatisk synvinkel. Tack och lov finns det underhållande dialog, för i detta långsamma tempo är dialogen vad som för historien framåt och gör det hela litet mer intressant. Det förekommer också en del roliga sekvenser, just tack vare dialogerna. Den omvända bilden: Jeannettes dotter som blir orolig för mamman när hon ränner ute om nätterna. Eller grannarna med sina special kunskaper – vare sig det handlar om religion, trosor, politik eller matförgiftning av bönor – givetvis har de sina bestämda uppfattningar som de gladeligen demonstrerar. Och somliga ältar vad som hänt i det förgångna, med kroppsspråk på typiskt franskt manér.

Det finns glimtar av sarkasm och sensualitet både här och var. Miljöerna med smala solstänkta gränder bidrar också till den varma tonen i denna ändå hyfsat sevärda franska dramakomedi.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s