Picassos äventyr

”Varje likhet mellan den här filmen och verkligheten är en ren slump” står det i inledningen till Hasse och Tages film Picassos äventyr från 1978. Förvisso, men trots att det här är en högst absurd och skruvad historia så har man varit konstnären Pablo Picassos livsöde någorlunda trogen. Historien kan se lite torr ut på papper, men i filmen har man verkligen inte varit återhållsam med de surrealistiska – eller ska man säga kubistiska – ingredienserna. Jag såg Picassos äventyr för första gången för säkert 12-13 år sedan och sen dess har jag sett den ett otal gånger. Men det spelar ingen roll för den håller lika bra idag.

Historien tar sin början med att Pablo (Gösta Ekman) växer upp som fattig pojk i Spanien där han lever hos sin far Don José (Hans Alfredsson) och sin mor Dona Maria (Margaretha Krook). De upptäcker snart hans konstnärliga talang och han får börja i konstakademin i Madrid. Efter utbildningen flyttar han till Paris men kan knappt försörja sig. Men när genom en tillfällighet uppfinner kubismen tack vare ett äpple så tar det inte lång tid innan Peggy Guggenheim upptäcker honom och han blir berömd!

Filmen vimlar av betydelsefulla konstnärer och andra historiskt kända personer som man skildrat med en stor portion humor – för den här historien är allt annat än tråkig. Förutom konstnärer som Rosseau, Matisse, van Gogh och Jenny Nyström så förekommer också Ernest Hemingway, Satie och Hitler med Churchill i en målarduell (spelade av Magnus Härenstam och Sune Mangs). Sedan Frankrikes president utklädd till ballong, bara det!

Om Lena Nymans nattklubbssångerska Sirka funnits i verkligheten kan man ju undra. Efter en flirt med Pablo blir hon hans ständiga följeslagerska. Det är knappt han står ut till slut, och desto mer komiskt är det att Sirka till Pablos förtret envisas med att passionerat sjunga sin finländska sång. Om och om igen. Om Picassos äventyr blir soundtrack så borde denna melodi definitivt vara själva temat.

Picassos äventyr, som spelades in i ”Svenska ords ateljéer” i Tomelilla, har fantastiskt många roliga och underfundiga scener och gubbar. Det räcker inte med att se den bara en gång, det är en stunds suverän underhållning man får sig till livs och som gärna återkommer till. Varje gång bjuder på nya oväntade detaljer. Har man inget intresse för konst ska man inte vara orolig, filmen har så mycket utöver detta att man har behållning av den ändå. ”Konsten är en lögn som visar verkligheten” står som ett motto i inledningen. Nog så tänkvärt.

Sverige 1978
Regi: Tage Danielsson
I rollerna: Gösta Ekman, Hans Alfredsson, Margaretha Krook

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s