Filmtips: Känn ingen sorg

Har inte recenserat så mycket här ännu, men har en del på lager. Vet att jag är sen med att se den här filmen, som ju gått på biograferna sedan i våras. Men såg äntligen filmen ‘Känn ingen sorg‘, senast då jag var i Göteborg. Filmen är en slags fantasi kring Håkan Hellströms liv strax innan han slår igenom och får skivkontrakt. Filmen utspelar sig i Göteborg, Håkans hemstad, och alla miljöer känns bektanta för den som känner till staden litegrann. Här bor Pål bor med sin farfar (Tomas von Brömssen) och hänger med sina kompisar Johnny och Lena. Han drömmer om en musikkarriär men hans panikattacker sätter stopp för hans framträdanden. Det sägs aldrig uttryckligen i filmen och huvudkaraktären heter t.o.m. Pål, men ändå förstår man ju att det är Håkan det handlar om, även om långt ifrån allt som händer Pål i filmen har hänt Håkan i verkligheten utan är uppdiktat. Under en intervju med Håkan säger han att karaktären påminner mycket om honom och att det är en “karaktär som han gärna skulle gå ut och ta en öl med”.

Filmen håller på i nära två timmar och inte en enda minut under de två timmarna hinner det bli tråkigt – nej – snarare tvärtom – man skulle gärna se om den igen för att få till sig allt, för det går snabbt i svängarna. Den är också oerhört snyggt filmad, känns väldigt osvensk i sitt filmiska språk. Det filmiska för tankarna till Jean-Pierre Jeunets vackra, fantasifulla franska filmer. Det är nog en av de bästa svenska filmerna som visats på senare år. Bara önskar att fler filmare i svensk film kunde ta efter! Svensk film som i många år känts som en gäspning med exempelvis Richard Hobert och diverse andra regissörer – det är ungefär som mellanmjölk – man vet alltid vad man får. Sedan Josef Fares m.fl. kom in i bilden rördes det tack och lov om i grytan lite och svensk film blev inte lika tråkig, långsam och allvarlig som den varit tidigare, utan han banade väg för en mängd andra intressanta filmare (och manus).

Jag som bara varit ett “måttligt” Hellström-fan, inte ens ett fan egentligen men alltid tyckt att Håkan varit sympatisk som person berörs starkt av händelserna i filmen på olika sätt och den har också mycket humor och dråpliga situationer. Situationerna i filmen beskriver på olika sätt uppkomsten till Håkans olika låtar och det är ett mycket fiffigt och kul sätt att bygga upp filmen kring. Möjligtvis kanske en del trådar inte knyts ihop på slutet, helt ordentligt, är min enda invändning. En eloge till Tomas von Brömsen som gör karaktären Påls morfar på ett mycket bra sätt och naturligtvis Pål själv (Adam Lundgren) som i filmen är slående lik Håkan både till sätt, uttryck och röst.

Ska bara nu se filmen om Monica Z också, det har inte blivit av än men det bara måste det. Känns som att det är ett bra svenskt filmår.

Läs mer: Intervju med skådespelarna

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s