Lästa böcker, hösten 2013 / Bookreviews autumn 2013

Här kommer en sammanfattning över ett urval böcker som jag har läst hösten 2013. Finns en del jag håller på att läsa nu och då kommer recensioner längre fram. Jag hade hoppats komma igång lite mer regelbundet med bokrecenserandet igen, men eftersom jag har haft vissa koncentrationsproblem med att läsa böcker under våren och hösten så har det inte gått i den takt jag har tänkt mig, utan ganska långsamt och många böcker står fortfarande olästa, trots att det finns flertalet titlar som tilltalar mig.

Faktaböcker

Reporter – En grundbok i journalistik
av Björn Häger
En heltäckande lärobok som tar upp det moderna journalistyrkets olika delar, där fokus inte ligger på enbart tidningstexter utan också på arbete för radio, tv och webb. Författaren tyckte att journalisthögskolorna saknade en bra sammanfattande bok i journalistik och därför skrev han den här. Jag som vill lära mig journalistiken i större utsträckning, tyckte att det här var en riktigt bra investering. Det praktiska arbetet beskrivs ingående i avsnitt om skrivande, nyhetstänkande, faktainhämtning och etermedieproduktion. Den sätter in journalistiken i ett teoretiskt sammanhang, ger historiska perspektiv och resonerar även om hur medielandskapet och journalistrollen förändras. Trots bokens 450 sidor känns den inte speciellt “tung”, utan är lättfattligt och intressant skriven.

Årets bild 2013 – Sveriges bästa pressbilder samlade i en bok
Årets bild arrangeras av pressfotografernas Klubb och är Sveriges främsta och förnämsta fototävling. Landets pressfotografer deltar i sina bilder från året som gått och en jury väljer ut de bästa bilderna. I samband med tävlingen presenteras en årsbok som presenterar de vinnande bidragen, med texter och beskrivningar till bilderna. Årets bok köpte jag på bokmässan och den innehöll så mycket intressanta bilder av olika slag! Här finns mycket att betrakta och att lära av. Årets bild blev av fotografen Paul Hansen, med en bild från barnbegravningen i Gaza. En gripande bild på så många olika sätt. “Hansens styrka är att fokusera på dramat och avskärma allt onödigt. En kombination av hårda fakta och starka känslor”.


Romaner

Den bästa dagen är en dag av törst
av Jessica Kolterjahn
En bok som jag faktiskt vann, på twitter (!) av författaren Jessica Kolterjahn själv. Det handlar om Karin Boyes liv. Året är 1932 och Karin tar sin tillflykt till Berlin. Bakom sig lämnar hon sin make, sina älskare och det intensiva arbetet med tidskriften Spektrum och översättningen av Det öde landet. Djupt deprimerad hoppas hon att psykoanalysen ska kunna bota henne, driva ut det gift som rinner i hennes kropp. Hon möts av en stad som skrämmer henne men upptäcker också en värld som aldrig tidigare varit tillgänglig för henne – en värld där män öppet älskar män och kvinnor älskar kvinnor.  Det är författarens tredje roman och som jag har uppfattat det är det en ‘litterär fantasi’ om Karin Boye; en fiktiv berättelse där författaren tagit sig friheten att ändra verkligheten, och alltså inte en renodlad biografi om Boyes liv. Som läsare förstår man att förutsättningarna att leva ett autentiskt liv på Boyes tid måste ha varit minst sagt svårt – så hårt styrt av olika konventioner och den tidens moral. En riktigt bra historia som berör på djupet. Modigt också av författaren att ‘tolka’ och fantisera kring Boyes liv och göra det så pass bra och trovärdigt.

Guldburen
av Sanna Ehdin Anandala
Liknelser mellan Fifty Shades of Grey och denna bok har förekommit, men där Fifty Shades of Grey bara underförstått är en bok om sexberoende (och maktmissbruk?) så är Guldburen mer uttalat en bok om sexberoende och medberoende.  Författaren ger ingående analyser av personernas bakgrund och varför dessa beroendebeteenden kan uppkomma. Det gör den till något mycket mer och bättre än den förstnämnda. Prologen i boken för mina tankar till delar av Kubricks film “Eyes wide shut”. På ett plan upphöjer denna historia passionen och de erotiska äventyren. Vilket dock efterhand leder till en karusell som blir allt svårare att stoppa eller hantera.  Som läsare är detta en roman som ger många svar, men den lämnar mig samtidigt med en hel del frågor… Hur mycket är självupplevt? Hur märkt blev författaren av det som hänt och hur lätt eller svårt det var att gå vidare? Fanns det saker som var positivt? Läst i ljuset av att delar av romanen är självupplevd gör alltså att man ser den på ett annat sätt, än om den helt och hållet hade varit uppdiktad.
Romanen väcker vidare mer universella frågor om tillit, om vad kärlek egentligen är, om att sätta gränser och var gränsen går mellan sunt och osunt?  Huvudkaraktären här är en 38-årig kvinna. Jag tänker på alla utsatta flickor (och pojkar?) i tonåren som blivit offer för förövare på nätet, vilket varit aktuellt den senaste tiden. En 13-åring som exempelvis tog livet av sig i samband med en sån här händelse, av skam och skuld för det som hänt. Förövare som är oerhört svåra att komma åt, samtidigt som flickorna som faller offer många gånger längtar efter bekräftelse och kanske helt saknar självkänsla eller känslan av att vara sedda. Vad är det då som gör att män på allehanda positioner utövar den här typen av maktmissbruk? För att de kan.
När en 38-årig erfaren kvinna dras in i historier som dessa och inte riktigt förstår vad som pågår är det kanske inte speciellt konstigt att tonåringar helt utan självkänsla kan göra detsamma.

Mig äger ingen
av Åsa Linderborg
Den här boken tar jag upp igen nu för att den är bioaktuell, och det kan vara intressant att jämföra boken med filmen. Det sägs vara Persbrandts stora roll i livet, där han gör rollen som huvudpersonens pappa. Alltså, i stora drag handlar boken om Åsa Linderborgs berättelse om sin uppväxt med en alkoholiserad pappa i Västerås. Humorn blir en vardagsstrategi under folkhemmets storhet och fall. Tyckte mycket om boken när den kom. Åsa Linderborg har dock inte haft något inflytande över manuset, varför hon nu är delvis upprörd över den bioaktuella filmen, som hon menar är en missvisande bild av verkligheten. Exempelvis så ger din inte alls rätt bild av hennes mamma, så som hon gav den i boken. Linderborg har vägrat intervjuats av några journalister kring frågan, men däremot så gick hon med på att intervjua sig själv och skriva en artikel om det för att reda ut alltsammans – en artikel man kunde läsa i Aftonbladet här om veckan.  Återigen, ser fram emot filmen. Det verkar bli ett bra svenskt filmår.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s