Lagar, regler och etik kring Streetphoto och varför jag fotar street

IMG_8040_1100

Streetphoto eller Gatufotografi, är en genre inom fotografin som blivit alltmer populär de senaste åren men som ju egentligen alltid funnits. Tack vare den digitala tekniken så har det också blivit mer lättillgängligt att fånga ögonblicken i stadsmiljö med enkla medel. En av gatufotografins största är Henri Cartier- Bresson, som beskrivs som en flanör, en tillbakadragen person som iakktog världen genom sin kameralins utan att göra väsen av sig. Robert Doissneau och Vivian Maier är två andra, också mycket omtyckta gatufotografer, som liknar Bresson till sättet och stilen.   Den amerikanske fotografen Bruce Gilden gör precis tvärtom, han attackerar sina motiv på gatan, tar mycket närgångna porträtt med blixt och har själv sagt att han vill “råna folk på deras ansiktsuttryck” skriver Göran Segeholm i en intressant artikel om gatan som scenen för Kamera och bild.  Hur olika gatufotografer går tillväga och vad som är syftet och meningen med att fota kan vara högst individuellt, men när det kommer till kritan så handlar det om att fånga ögonblicket. Gatulivet ska avbildas i flykten fotografen är en åskådare, inte en regissör. Det är också befriande att vara ute och fotografera på detta sätt, för man blir väldigt öppen för det som händer omkring en, och närvarande.

DSC_5910_1100

Jag menar att finns magi i vissa ögonblick, och det är dessa jag ytterst vill fånga när jag är ute för att ta gatufoton. Allra helst gillar jag porträtt, olika uttryck och alla spännande oförställda känslor som man ser när man rör sig runt om i stadsmiljön. Men jag tycker också om och att visa upp en mångfald av olika livsstilar och kulturer, alltså tvärtemot vad modetidningarna vill visa upp – där ofta människor efter en fördefinierad mall, visas upp som en slags norm. Jag vill vara normbrytande. Visa det oretuscherade. Foto är politik, i allra högsta grad menar jag. Foto (inom bl.a. reklam) styr hur vi konsumerar, vad vi prioriterar och lägger våra pengar på. Jag gör gärna vad jag kan för att vara en motvikt till denna (vad som kan tyckas) enfald.

DSC_6671_900

Men folk i allmänhet verkar inte riktigt ha koll på lagar och regler kring Streetphoto och att lagarna är mycket mer tillåtande än man kan tro. Jag var själv länge lite osäker tills jag började läsa på lite mer. Köpte bl.a. en bra bok av Eric Kim, där ett avsnitt i boken behandlade etik och moral kring gatufoto. Sen hittade jag den fantastiskt duktiga streetfotografen Daniel Eliassons hemsida streetpeople.se – besök sidan! Helst otroligt vackra bilder (som förövrigt bedriver både kurser och workshops i streetphoto här i Göteborg). På sin hemsida redogör han väldigt klart och tydligt för de lagar och regler som gäller i Sverige kring streetphoto – väldigt, väldigt tydligt och även kring vissa tveksamheter. Läs mer kring dessa på streetpeople.se Där står bland annat att du faktiskt får fotografera människor på alla allmänna platser, alltså t.ex.: gator, parker, muséer, gallerior, skolor, pubar och restauranger.  Du får publicera foton fritt på internet, utställningar, böcker och t.o.m. TV utan personers tillstånd, du får sälja dem fritt om det inte är i kommersiellt syfte. Du får INTE sälja dem  för reklamsammanhang. De konstnärliga rättigheterna i Sverige är starka och du har för det mesta rätten på din sida. Med dessa rättigheter kommer också stort etiskt ansvar. Du bör själv känna dig väl till mods inför bilderna och fundera över hur du använder dem.

IMG_8227_1200
Man bör heller inte lägga ut bilder som är kränkande. Jag kan tycka att jag inte vill lägga ut personer som inte vill bli fotade, och som fotograf så känner man ju ofta av om en person absolut inte vill bli fotograferad. Det är en avvägning man får göra. Det gäller att ta med sig magkänslan som fotograf, ut på gatorna. Inte heller exploatera hemlösa, fattiga etc om man inte har något speciellt syfte kring det. Mer om detta skriver Eric Kim i sin bok om gatufoto, som jag har skrivit en recension om på Foto För Alla. Den artikeln går att läsa här. Om den fantastiska Vivian Maier, som levde hela sitt liv som en anonym gatufotograf, men som tog helt otroligt fina gatuporträtt och ögonblicksbilder, har jag skrivit en krönika om här. 

DSC_5897_1100

Just nu, eller i alla fall till helt nyligen, har det varit en utställning på Hasselbladhs centrum här i Göteborg som heter “Mellan verkligheter – Fotografi i Sverige 1970 – 2000” som undersöker det fotografisk landskapet i Sverige under tre decennier. Var på den i förra veckan och den var jätteintressant och kul att se! Det är en för fotografin “händelserik och outfrskad period, där en av de tydligaste tendenserna är utvecklingen från politiskt präglad dokumentärfotografi till fotografiets idag framträdande roll i samtidskonst och masskultur. Utställningen fyller en betydande lucka i frståelsen av fotografins närhistoria”. Mycket roligt att se trender och tendenser, utveckling och ögonblicksbilder från dessa decennier. Det är ju de här vardagsbilderna som har så stor betydelse och så stort värde. Tycker jag och många med mig. De säger mycket om vår samtid.

 

// English: Im writing about laws and your right as a photographer regarding the subject ‘streetphotgraphy’ in Sweden. Also about some famous streetphotographers for example Henri-Cartier Bresson, Vivian Maier and Robert Doissneau, why I love to take streetphotos, philosophy and about the exhibition Photography in Sweden 1970-2000 at the Hasselbladh center in Gothenburg, Sweden. //

 

 

 

Advertisements

2 thoughts on “Lagar, regler och etik kring Streetphoto och varför jag fotar street

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s